måndag 8 juni 2009

Sopranos

Min favoritserie The sopranos kommer genom två långfilmer ta vid där den slutade för ett par år sen. I dagens aftonbladet har man intvervjuat Tony Sirico, mer känd som Paulie Walnuts i serien. En väldigt intressant intervju för den inbitne Sopranos-geeken. Till min förvåning berättar Tony om sitt förflutna som medlem av Colombo-familjen under 60- och 70-talet i New-Yorks under värld. Jag hade ingen aning om att han var en f.d wiseguy. Intervjun går att läsa här

Spana även in denna underbara reklamfilm.

söndag 7 juni 2009

Fick för mig att göra Flygande Jakob till middag, så jag köpte de ingredienser jag trodde man skulle ha på Netto. När jag väl kommer hem och kollar upp receptet på nätet ser jag till min förvåning att jag knappt har hälften av ingredienserna till mitt förfogande. Så jag kom på ett eget recept som faktiskt blev väldigt lyckat.


Kyckling och annat gott (2 port, más o menos)

Ingredienser:

1 st gul lök

2-3 st vitlökar

ca 4 st Kycklingfiléer

2 bananer

Jordnötter efter behag

5 dl matlagningsgrädde (15%)

Salt efter behag

Svartpeppar efter behag

Spiskumnin efter behag

Cayennepeppar efter behag

Paprika pulver efter... jag, ni fattar

1 st buljongtärning

Tillagning:

Finhacka löken, pressa vitlöken och bryn dessa i en liten stekpanna tills de innehar en gyllenbrun färg. Använd smör och en liten skvätt olivolja att steka i. Krydda därefter kycklingfiléerna med salt och svartpeppar och stek dem i en gryta. Lägg därefter i den brynda gullöken och vitlöken. När kycklingfiléerna har fått färg tillsätts ca 2,5 dl matlagningsgrädde. Lägg därefter i jordnötterna och hacka och släng i 2 bananer. Tillsätt därefter en buljongtärning, cayennepeppar, paprikapulver, spiskumnin och eventuellt svartpeppar. Serveras med långkornigt ris eller jasminris.

Enjoy!

fredag 5 juni 2009

Jag kände bara hur vreden slungades in i mig utan någon som helst förvarning. Det märkliga var att att den inte ville komma ut.

måndag 13 april 2009

Joe

Det ligger en jamaicansk man vid vägkanten. Död. Skändad. Blodstänk från hans kropp har spritt sig upp på den förslitna trottoarkanten. Dödsorsaken kan ha varit att han tittade snett på sin medmänniska, att han tidigare under dagen hade kommit i handgemäng med en bitter fiende eller helt enkelt att han var på fel plats vid fel tillfälle. Hans vitrandiga skjorta med uppkavlade ärmar har blodbefläckats och pistolkulorna har sprätt upp större delen av tyget. Han bara ligger där på mage, hjälplös med en brottsplatsskylt på ryggen som polisen i Kingston har försett honom med. Jag vill inte se på honom som en del av polisens utredningsmaterial. För att respektera honom för den människa han var väljer jag att kalla honom Joe.

Var sjätte timme blir en man eller kvinna mördad på Jamaica. Joe är en del av statistiken. De jamaicaner som lever i Kingstons ökända slumkvarter känner självklart för Joes bortgång, men de rynkar med största sannolikhet inte mycket på ögonen för det inträffade. För dem är det vardagsmat som troligtvis inte kommer att bytas ut på livets meny på ett bra tag framöver. Den beska eftersmaken av mord sitter inte kvar särskilt länge hos människor som dagligen matas med blodstänk och krutdoft.

Joe bara ligger där. Han kommer aldrig mer resa sig upp. Aldrig mer kommer han kunna vakna upp en solig vårmorgon till lukten av nybryggt kaffe. Aldrig mer kommer han kunna sitta och titta ut över sin lilla trädgårdsplätt där hans söner fridfullt springer runt och leker med sina svärd och sköldar. Joe har blivit fråntagen sina drömmar, drömmar om ett liv i all enkelhet, fritt från mord och osäkra nätter. Kanske var han inte helgonförklarad i sina kvarter. Joe var kanske rentutav en fullblodad gangster som själv genererade rädsla och avsky hos sin omgivning. What goes around comes around… Kanske kom Joe enbart att bli ifattsprungen av sitt öde vilket inte lämnade kvar något åt fantasin.

Nu ligger Joe utslagen på den mörka bakgatan. För första gången behöver han inte frukta för sitt liv när han befinner sig ute bland beväpnade desperata människor, som inte vill annat än använda sin mörka hy för att kamouflera sig i den mörka sommarnatten, i hopp om att inte bli sedda av mörkrets furstar.

Kom ihåg Joe. Minns att där en gång låg en förgjord man på Kingstons mest ökända gator. Försök se blodspåren trots att gatsoparna för länge sen har torkat bort den röda färgen; färgen från insidan på en människa som var just en människa och inte enbart statistik i ett brottsregister.

lördag 4 april 2009

Start me up

Den här mannen kom och snackade med mig och Mattias igår när vi satt på stationstorget. Han fick en pantburk och öppnade upp ett samtal med att berätta att Metallica skulle komma till Sverige snart. Därefter sa han att det var upprörande att Rolling Stones fick dåliga recensioner från när de var på Ullevi pga att Keith Richards hade druckit för mycket whiskey. Alla borde vara som Mick jagger-Mannen!

tisdag 31 mars 2009

Elitism

Margot Wallströms son blir som utbildad statsvetare PR-konsult i Bryssel. Är det någon mer än jag som anser detta vara ännu en indikator på EU:s elitistiska och korrupta struktur? Hade jag fått arbete inom organisationen med en kandidatexamen i statsvetenskap i ryggsäcken? Uppenbarligen inte om min mamma inte heter Margot Wallström.

http://www.politikerbloggen.se/2009/03/31/14596/

söndag 29 mars 2009

Dagens reflektion

Det är osexigt med spexiga brudar