Oasis i Köpenhamn - en upplevelse över det vanliga

Det var en lördag den 8 november 2008. Jag, Ulf och Gustav med vänner hade dragit oss till den danska huvudstaden för att uppleva världens bästa band live - OASIS! Jag måste erkänna att jag var relativt sen med att upptäcka bandet. Om jag inte missminner mig köpte jag deras tredje skiva Be here now så sent som 2005, och med tanke på att de har verkat som band sedan 1991 (mer eller mindre, i olika konstellationer) kan man inte säga annat än att det är märkligt att jag inte kom i kontakt med denna underbara musik förrän inpå 2000-talet. Men som man brukar säga - dock inte för att jag förstår dess innebörd - "bättre sent än aldrig".

Nåväl. Biljetterna till konserten hade sålts slut på mindre än 7 minuter när de släpptes, och det är inte särskilt konstigt med tanke på att Falconersalen inte tar in mer än 2000 personer. Att se Oasis i en sådan liten lokal måste jag säga är få förunnat och den dynamik som skapades i denna kompakta konsertsal går inte att beskriva med ord.

I vanlig ordning var vi tvungna att genomleva ett tråkigt förband i väntan på att få se våra idoler träda in på scenen. Kvällen till ära hade en brittisk singer/songwriter från Liverpool fått i uppdrag att "underhålla" publiken. Hur musikalisk och duktigt denna kille än må ha varit, kan man inte säga annat än att det var ytterst ostrategiskt att låta en ensam gitarrist och sångare stå för den inledande underhållningen. Bitter som jag var tog jag och gick och köpte öl både en och två gånger innan killen slutade slå på sina strängar. Ska man ha ett förband som ska underhålla publiken kan man åtminstone tänka på att satsa på ett band, bestående av minst en gitarr, sång, trummor och bas, för att matcha huvudbandets koncept.

När förbandet hade slutat spela och belysningen successivt dämpades började "Fuckin in the bushes" strömma ur högtalarna (detta är en låt som de senaste 7-8 åren har inlett Oasis konserter). Nu visste man vad som komma skulle och glädjen var enorm. In på scenen kommer bandmedlemmarna en efter en och jag var tvungen att nypa mig i armen för att inse att Liam Gallagher verkligen stod 15 meter framför mig. Jag vet att det låter lite gay att vara såpass besatt av en brittisk medelålders man. Men jag måste erkänna en sak; hade jag spelat för det andra laget hade jag lugnt gift mig med Liam (förutsatt att han själv hade intresserat sig för bajspackning). Alla i publiken blev heltokiga och började hoppa in i varandra och vi kände hur en skur av öl kom farande över oss. Måste säga att mitt intryck av Oasis livepublik överlag verkade vara relativt dräggiga, och hade det inte varit för att jag har velat se bandet under en väldigt lång tid, hade jag tagit på mig en misshandelsdom och slagit ner dräggen som kastade högkvalitativ Carlsbergöl över oss. Snacka om "alkoholmissbruk" =)

Först ut på setlisten var "Rock 'n roll star" från första skivan Definitely maybe. En klassisk Oasis-dänga som fick igång oss ordentligt på golvet. Många gamla och goa klassiker spelades under konserten och det var vi självfallet glada över. Emellertid valde bandet- i vanlig ordning- att exkludera deras tredje skiva Be here now och vi fick inte ens höra dänger som "My big mouth" eller "Stand by me". Flera låtar från nya skivan Dig out your soul spelades flitigt och detta tror jag ingen direkt hade någon invänding mot, med tanke på att Oasis verkligen har lyckats med sitt senaste projekt. Bästa låtarna enligt mitt tycke var "Cigarettes and alcohol", den helt fenomenala "champagne supernova", "Morning glory" och, tro det eller ej, Oasis senaste singel "I'm outta time". Liam kritiseras ofta för att hans röst inte är vad den en gång har varit och att bandets spelningar överlag inte går att jämföra med deras klassiska spelningar på Wembley, Glastonbury och Maine Road under deras storhetstid under mitten av 90-talet. Som en skänk från ovan visade sig dock Liam vara i toppform denna kväll och han sjöng låtarna enligt gammalt klassiskt Oasismanér. Att sedan Oasis förmodligen har världens mest hängivna publik gjorde inte upplevelsen mindre spektakulär. I samtliga låtar - och då menar jag inte enbart i refrängerna i de mest kända hitsen - sjöng publiken med och jag kan bara säga att den riktiga allsången inte går att beskåda på Skansen; det är när Oasis är i stan som konserttaket verkligen lyfter.

För er nyfikna och intresserade såg setlisten ut på följande vis:

Fuckin' In The Bushes
Rock 'n' Roll Star
Lyla
The Shock Of The Lightning
Cigarettes & Alcohol
The Meaning Of Soul
To Be Where There's Life
Waiting For The Rapture
The Masterplan
Songbird
Slide Away
Morning Glory
Ain't Got Nothin'
The Importance Of Being Idle
I'm Outta Time
Wonderwall
Supersonic
Don't Look Back In Anger
Falling Down
Champagne Supernova
I Am The Walrus

Som alla begeistrade fjortisar på rockkonsert tog jag och filmade ett par låtar med min high tech-mobilkamera. Självfallet är kvalitén inget vidare men man kan ändå känna av den storhet som utsöndrades i luften i Falconersalen denna magiska afton. 8/11-2008; ett datum att minnas.