Kom att tänka på en gammal klassiker.

En lång eftermiddagsfundering

”Den förintelseförnekande katolske biskopen Richard Williamson återvände till Storbritannien igår sedan han beordrats att lämna Argentina.” Detta går att läsa i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet. För er som inte följt debatten handlar det alltså om en katolsk biskop som menar att ”enbart” 3000 000 judar dödades i Nazitysklands koncentrationsläger. Till följd av detta uttalande fick han inte längre stanna kvar och verka i landet för den Argentinska regeringen.
Visst är det märkligt att det fortfarande finns antagonister som talar emot historieforskningen. Vad som är lika märkligt är att människor ständigt får betala ett högt pris varje gång de i den offentliga debatten behandlar judarna på ett sätt som inte går hand i hand med vad vi normativt sett bör tycka och tänka om förintelsen. En känd komiker sade lite skämtsamt för några år sedan att det judiska etablissemanget med största sannolikhet har en snabbuppringningsfunktion kopplad till granskningsnämnden på telefonen, som används flitigt varje gång någon skämtar om judar och judisk kultur i tv och radio. På något vänster lyckas dessa människor ständigt anknyta allt som sägs (vare sig det är skämtsamt eller allvarligt) om deras etniska ursprung till förintelsen och Hitlers massutrotning.

Under Hitlers terrorvälde beräknar man att ca 6 miljoner judar avrättades och dog till följd av sjukdom, hungersnöd och andra omständigheter i de tyska koncentrationslägrena. Med andra ord kan vi lugnt påstå att det är ett fruktansvärt brott mot mänskligheten. Vad som gör det hela intressant är att det mer än sällan förmedlas historiska fakta som berör alla de romer, svarta, förståndshandikappade och oppositionella som gick samma öde till mötes som judarna. Uppemot 15 miljoner människor beräknas ha bragts om livet under Hitlers tid i de inhumana koncentrationslägrena. Varför lyfts detta sällan fram? Varför anlitade aldrig våra skolor representanter bland romer och oppositionella överlevare från Hitlers tid vid makten när vi som elever skulle bli skolade i andra världskrigets brott mot mänskligheten?


Att man fullständigt exkluderar dessa 9 miljoner människor ur förintelsedebatten gör mig både ledsen och konfunderad. Vore det politiskt inkorrekt att påstå att man gör skillnad på folk och folk när 9 miljoner människor som fick sätta livet till pga politisk åsikt och etnicitet åsidosätts i den västerländska historieundervisningen, medan de 6 miljoner judar som även de bragtes om livet blir enhälliga representanter för de tyska nazisternas brott mot mänskligheten? Jag tycker det är på tiden att vi förmedlar en mer nyanserad bild av förintelsen och de spår den har satt i europeisk kultur och historia. Jag hoppas samtidigt att jag inte – likt Richard Williamson – blir utvisad från Sverige bara för att jag går i god för de 9 miljoner människor som vi uppenbarligen har glömt en gång blev offer för människans tyranni.

Jag har nog sagt det förr, men jag fockin love OASIS!!!

Oscar

Jag har länge haft stor respekt för skådespelaren Sean Penn. Med filmer som "Dead man walking" och många andra har han utmärkt sig som en kreativ naturbegåvning inom skådespeleriet. Men när han står på Oscarsgalan och kallar dagens amerikanska skådespelare för "konstnärer" kan jag inte känna annat än bitterhet. Titta på merparten av de skådespelare som blev nominerade för sina filmprestationer i årets uppsättning av Oscarsgalan. Det enda jag ser är ett gäng inkompetenta fotomodeller som säljer sig till själlösa produktioner. Mitt förakt gentemot den amerikanska (icke)kulturen gror sig starkare för varje dag. Det enda jag numera accepterar i amerikansk filmväg är deras komedier, för de är oftast skickliga på att göra roliga filmer som ger upphov till skratt under merparten av speltiden, samt karaterullar från 80-talet i stil med Jean-Claude Van Dammes "Bloodsport" och "Best of the best"-filmerna.

Ännu en sömnlös natt pga oregelbundna hjärtklappningar. Jag måste verkligen gå och kolla upp detta så jag inte kolar. Det vore tråkigt

Götelaborg

Jag sitter och tittar på programmet Debatt på SVT just nu.Programmet sänds från Göteborg. Detta medför att många av programmets debattaktiva kommer från Göteborgstrakten. Jag har bara en fråga:Vad är det med göteborgskan som anses så charmigt ? Sjukt långdragna diftonger (de låter nästan lite förståndshandikappade när de pratar) och det låter som om göteborgarna tror att de är jättespexiga varje gång de kommer till tals. Det känns skönt som diskriminerad skåning att även utanför skånes gränser finna lite defekter i våra svenska dialekter.

Ugnsbakad kycklingfilé med smält fetaost blandad med creme fraiche, salt och vitlök. Lägg därtill hemmagjorda klyftpotatis med färskpressad vitlök och olivolja. Visst är det gott med mat.

Inte förrän nu har det slagit mig att årstiden vi befinner oss i, trots det märkliga snö(o)vädret, går under vad vi kallar vår. Våren symboliseras inte bara av brunstiga älgar och bärplockande polacker. Det innebär även att vårkollektionen i klädbutikerna har tagit vid eller är på intåg. Till min glädje såg jag på Tweeds hemsida att de kommer ta in märken som Pringle of Scotland och Baracuta. Jag får hoppas mitt CSN snart kommer in. För nu har jag fått vårkänslor för stilfulla kläder.

En fuling

Att jag är en hyvens kille som nästan alltid håller mig till sanningen är det nog ingen som tvivlar på. Emellertid måste jag erkänna att mitt senaste inlägg här på bloggen var en gnutta påhittat. Både pitbulls och benfrakturer var enbart en del av mitt fiktiva jag när jag skrev inlägget. Det enda jag ville visa var mina nya thaiboxningsbenskydd. Jag ber om ursäkt för min bedrift och jag hoppas att ingen tog illa vid sig.


Jag vill samtidigt passa på att tacka för de omtänksamma sms jag fick under dagen. Jag har verkligen fina vänner :)

Kvällen började ju jävligt bra. Jag var på väg in till stan för att träna strax efter 19:30. När jag hoppar av cykeln för att rätta till min träningsväska som sitter dåligt fastklämd på pakethållaren kommer två lösa pitbulls springandes mot mig. Jag hinner inte mer än blinka innan de tar och attackerar mig. För att avvärja mig från dem var jag tvungen att lägga några sparkar i huvudet på de små bestarna. Det slutade med att de bet sönder mina smalben vilket resulterade i avancerade frakturer på respektive ben. Så nu får jag gå runt med de här jävla skenorna på benen de närmsta månaderna.

Besök bloggen imorgon runt kvällstid för mer ingående information kring incidenten.

Äckligt

I Lund går det runt en schizofren man tillsammans med sin fru och propagerar för att en - för allmänheten okänd - man vid namn Carl-Erik Rosén sköt Olof Palme. Jag träffade på honom redan innan jag flyttade till Lund då han fram till början av 2000-talet verkade med samma konspirationsprojekt i sin hemstad Jönköping. Dagligen strosar han plikttroget runt på stan och håller med sina svarta mördarhandskar upp ett plakat med just texten "Carl-erik Rosén sköt Olof Palme". Jag, likt väldigt många andra, uppfattar detta som ett roligt normbrytande beteende, och tom Filip och Fredrik tog sig an fallet "skyltmannen" i ett avsnitt av "100 höjdare". Vad som dock inte är lika roligt är att det har kommit till allmän kännedom att ett gäng äckliga studenter vid universitetet hade som uppdrag på sin nollning att (lite sådär megaspexigt.hihihi) försöka stjäla skyltmannens skylt. När jag hörde detta gick jag in på blocket för att se om det fanns möjlighet att på laglig väg införskaffa mig en pistol. Hade jag fått tag på ett sådant vapen skulle jag dragit ut på stan och letat rätt på dessa jävla idioter. Man ger sig inte på en psykiskt sjuk man och kränker honom genom att stjäla hans tillhörigheter enbart för att kunna ha någonting att berätta för sina nördvänner vid universitetet. Jag är till min natur inte den mest politiskt korrekta humanisten. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att ge mig på en sjuk människa och göra honom till åtlöje för egen vinning. Studenter är ett äckligt släkte. Ibland önskar jag att jag var en simpel knegare och slapp beblanda mig med dessa medelklassvin.

Feber

Nu har jag drabbats av den sedvanliga fotbollsfebern. Längtar något så kopiöst efter att allsvenskan ska dra igång så jag slipper sitta här och vara ointresserad av vardagen. Fotboll och HIF innebär att känslorna svallar och rivaliteten flödar. Jag längtar efter att få älska och hata. Jag längtar efter att få se Henke ta plats på planen och föra skånes stolthet mot SM-guld. För i år måste det ske.

Fram till dess får vi ta och njuta av ett klipp från våren 2008 då HIF mötte PSV Eindhoven i 16-delsfinal i UEFA-kuppen. Jag har aldrig fattat vitsen med att vara holländare. Vad är ni egentligen; tyskar, flamländare, fransmän eller vad? Are you germans in disguise?

The nature of reality is only in your mind

Det är inte alltid lätt att leva livet som student. Denna terminen är en riktigt klipp- och klistra-period där jag läser mina sista poäng i nationalekonomi innan jag kan söka in till lärarhögskolan. Därtill har jag tagit på mig att bredda min utbildning genom att läsa kursen "svenska som andraspråk", vilket jag har hört ska vara bra för att främja arbetsmöjligheterna efter examen. Till råga på allt måste jag jobba lite då och då för att kunna leva ett värdigt liv samt plågas av en omtenta som ligger och gror i mitt bakhuvud. Som grädde på moset lider jag av ständig framtidsångest. Vore det verkligen klokt att börja arbeta som lärare direkt efter avlagd examen? Med tanke på att man med största sannolikhet kommer att arbeta inom detta yrke i över 35 år kanske det vore på sin plats att dra ut och resa lite innan man binder upp sig. Jag skulle även vilja få mer tid för att skriva noveller och även börja spåna på en roman. Var klämmer då skon? jo, för att kunna leva upp till det frihetliga västerländska idealet krävs det att man har en relativt stor summa pengar och att någon rik adlig släkting kvartalsvis kan betala av ens studielån. Valmöjligheterna för vår generation smider in oss i bojor mer än vad de främjar vårt välmående.

All denna tankeverksamhet har resulterat i att jag numera har svårt för att sova och jag lider av oregelbundna hjärtklappningar. Men vad finns det att göra?

Ett litet mattips

Visst är det härligt när man hittar ett matrecept med en rätt som både är god och lätt att tillaga. Jag älskar att laga mat, men att laga gourmet som ensamboende under skol- och arbetsdagar kanske inte alltid är det mest stimulerande. Därför kan man spara dessa utmaningar till helger och dylikt. Dock tycker jag att man ska försöka sträva efter att laga så mycket mat som möjligt under veckodagarna. Jag har kommit fram till att jag blir bitter (bitter är jag förvisso redan. Därför borde jag kan benämna det som "ännu mer" bitter) av att äta för mycket halvfabrikat. Vad passar då inte bättre än en lättillagad pastarätt. Jag hittade ett riktigt bra recept på en kall tonfiskröra till färskpasta. Håll till godo.





Tillagning
1. Koka pastan enligt anvisningen på paketet.

2. Häll av vätskan från tonfisken och finhacka köttet. Skala rödlöken och finhacka löken, basilikan och oliverna. Blanda med crème fraiche, tonfisken samt dijonsenap. Smaka av med salt och peppar.

3. Servera pastan med den kalla tonfisksåsen.

"How ya doin"

Jag tittade precis klart det absolut sista avsnittet av "The Sopranos". Det är med väldigt mycket vemodighet jag nu lämnar denna serie.



Kan man bli annat än tårögd när man ser dessa brutala och rakryggade män?